Skikkelig stoked!

Så var det än en gång bevisat. Jag kommer aldrig bli någon husmor. Kommer aldrig bli gift. Inga barn. Hushåll - nej.

Genom livet har jag stött på en hel del nederlag angående de s.k. "dagliga bestyren". Laga mat, tvätta, städa...ni fattar. Som om det var igår minns jag när jag för första gången skulle tvätta på egen hand. Jag var nyinflyttad i KG i Norby och hade inte den blekaste aning om hur tvättmaskinen fungerade. Som så många andra gånger slog jag en pling till min partner in crime, norbybruttan och tvättmaskinsfantasten HAM from the east side of town, aka Hanna. Och som så många gånger förr kom hon till undsättning.

 

Här i foten har jag försökt dölja mina husmorskunskapsbrister så gott det går, och eftersom vi inte lagar mat höhö så har det gått ganska bra. Ett tag...tills jag misslyckades så gravt med pulvermos och köttbullar på en klättertur att mitt tältlag grinade av skratt och det slutade med att hela klassen kom för att se - och smaka - min vattniga sörja till brunsås.

 

Och nu har det alltså skett igen. Igår kväll var jag nere i vaskerommet med en väldoftande sopsäck mörk 40 graders tvätt. In i maskinen och OJ

 

 

Jag råkade köra det på intensivvask istället. Med förtvätt. 90-graders. Hur är det möjligt?!!! Och så hampade det sig så att jag på min rumskompis födelsedag, dagen idag alltså, kom upp på rummet med en sfär hög kläder i nya intressanta färger i present.