Skikkelig stoked!

Trots att det bara är januari och det är en hel förhoppningsvis pudderinsvept vintersäsong innan vi slutar i skolan så har allt fler elever här på Hogwarts skola för fjällfånerier och fotofanatiker börjat prata om något de kallar framtiden. 

Framtiden. Ja, bara smaka på det ordet era små kantareller. 

Det är ju dags nu. Dags att tänka över sig sig själv, ta tag i sitt liv, stadga sig och göra karriär. Omsatt rent praktiskt vill detta säga: söka jobb som typ nattreceptionist på nåt shady ställe i säg Henningsvaer, skaffa en obesiktigad campingvan att parkera hyresfritt i Djupfjorden, dra en tur till typ Sverige och plocka på sig konserver för att trygga överlevnaden under de hårda sommarmånaderna. 

När folk började prata så här blev jag orolig. Är det verkligen redan nu jag måste göra det här? Är jag redo att stadga mig på det här sättet? Skaffa van, jobb och vänner, herregud! Jag insåg att jag var på väg in i en livskris. 

Eftersom jag är medfött driftig och duglig beslöt jag mig för att ta tag i detta genast och anmälde mig till en 6 dagar lång inspirationskurs. Nu har jag gått fyra av dem och är så inspirerad att jag inte kan sova om nätterna. Jag har mest lärt mig att här i Lofoten det är lönsamt att göra business med rika ryssar. Otaliga historier visar att det är det som gäller. Man måste visserligen ha en idé och vara kreativ och innovativ och helst ha sociala antenner också. Men det kirrar jag, jag är inte rädd att gå min egen väg. Till exempel var jag den enda som gjorde en banan när vi gjorde galgar i träslöjden i fyran, alla andra gjorde måsar. Det kan ni minsann dela med alla era bekanta på facebook. Särskilt rika ryssar.