Hunger Games
Kategori: Allmänt
Yo kossor!
Jag är tillbaka i Foten för vårtermin som inleddes med att alla tolv KT-are blev utkörda från skolan, med en hälsning om att vi var välkomna tillbaka till middag dagen efter. Jag blev genast skikkelig SKIKKELIG stoked för nu äntligen skulle jag få testa min överlevnadsförmåga på riktigt. Fokkin ENSAM I MARKA, like a baowz.
Packade säcken full och var till och med förbi Coop Prix för att inhandla extrabatterier till extralampan, så ingen kan komma och säga att jag inte var förberedd. Sedan gav jag mig av med en pirrande känsla i maggropen och en enda fråga i huvudet. Skulle jag överleva natten?
(Nu kan är ju hela det här blogginlägget en viss partypooper i sammanhanget eftersom ni fattar redan här att ok, hon måste ha överlevt eftersom hon skriver, men ni kan kanske fortsätta läsa ändå, av artighet liksom? Snälla?)
Jag vandrade på i käckt tempo ända tills jag kom upp på Örntindsaxla där jag beslöt att slå läger.Efter att ha vridit lite på den gröna presenningen jag hade med mig tog jag beslutet att det där med att bygga vindskydd nog inte är något för mig. Om man ligger nära marken så blåser väl vinden över en? Typ.
Tände en liten brasa men tröttnade snabbt på att den behövde matas som en baby och lät den slockna. Just det där med eld har ju faktiskt aldrig varit min grej, men jag är ju bra på väldigt mycket annat, tänkte jag. Dessutom hade jag en termos fylld med varmvatten, så middagen skulle inte behöva spisas kall.Jag tog upp min påse fylld med ost och krossade potatischips och tömde förväntansfullt halva termosen i den. Detta skulle enligt instruktionen på ett övernaturligt vis förvandla ost och chips till potatisgratäng. Yeah baby.
min eld.
Kvällen blev lugn, solnedgång som övergick i fullmåne, stjärnor och norrsken. Det blev kallt och jag lyssnade uppmärksamt ut i natten efter vargar och mördare, men somnade och vaknade ouppäten klockan tio nästa morgon.
soluppgång, eller är det solnedgång?
Packade ihop min enkla boning och drog på jakt. HIttade ett lätt offer i ett vindskydd på Varden men hade vid det laget helt tappat bort dödarinstinkten och traskade runt lite på sluttningen innan jag drog mig tillbaka mot civilisationen. Nu håller jag som bäst på att vänja vig vid människor igen. Inte helt lätt, men jag är fast besluten att klara det!
Hvita Hvidder