Idag så hände det jetemyket saker
Kategori: Allmänt
Runt omkring mig pågår i detta nu en het diskussion om varför klätterskor luktar så illa.
Värre än torrfisk.
Jag lyssnar intresserat.
Sällskapet kom nyss fram till att det är för att man är så fruktansvärt rädd att falla att man får precis-innan-man-dör-svett. Japp det var kvällens diskussion det.
Men nu spolar vi tillbaka bandet lite för eg skall fortelle docker om dagen som var idag.
I morse vaknade jag i super-arla morgonstund ett trångt tält i Djupfjorden av att väckarklockan tjöt. 05.00, norsk vintertid tror jag, har aldrig varit bra på det där med tidszoner. Hur det nu var med den saken, anledningen till det abrupta slutet på den underbara glömskans sömn var att jag under ett svagt ögonblick igår gick med på att genomföra en såkallad alpine start, det vill säga påbörja att sin fjälltur i mörker för att kunna avnjuta dagsljus lite högre upp. Eftersom det var min första alpine start gjorde jag nybörjarmisstaget att ta min lilla pannlampa. Jag famlade efter stigen som en bäver i blindo och efter cirkus en halv kilometer föll jag som en kägla på en osynlig sten. Och sen satt jag där med en stukad fot, innan stigningen ens hade börjat och tänkte att shiiieet va pin, whatta loooser. Men det var som tur var inte värre än att jag med måttligt nedsatt balans kunde fortsätta. Det blev en jetefin tur.
Värre än torrfisk.
Jag lyssnar intresserat.
Sällskapet kom nyss fram till att det är för att man är så fruktansvärt rädd att falla att man får precis-innan-man-dör-svett. Japp det var kvällens diskussion det.
Men nu spolar vi tillbaka bandet lite för eg skall fortelle docker om dagen som var idag.
I morse vaknade jag i super-arla morgonstund ett trångt tält i Djupfjorden av att väckarklockan tjöt. 05.00, norsk vintertid tror jag, har aldrig varit bra på det där med tidszoner. Hur det nu var med den saken, anledningen till det abrupta slutet på den underbara glömskans sömn var att jag under ett svagt ögonblick igår gick med på att genomföra en såkallad alpine start, det vill säga påbörja att sin fjälltur i mörker för att kunna avnjuta dagsljus lite högre upp. Eftersom det var min första alpine start gjorde jag nybörjarmisstaget att ta min lilla pannlampa. Jag famlade efter stigen som en bäver i blindo och efter cirkus en halv kilometer föll jag som en kägla på en osynlig sten. Och sen satt jag där med en stukad fot, innan stigningen ens hade börjat och tänkte att shiiieet va pin, whatta loooser. Men det var som tur var inte värre än att jag med måttligt nedsatt balans kunde fortsätta. Det blev en jetefin tur.
